Hmm
Det var ett jäkla tjat om ridning och hästar här i denna bloggen. Ridningen hos Åsa gick jättebra och vad jätterolig, men jag har inte kommit tillbaka till ridningen som jag trodde. Det får ta den tid det tar.
Det var länge sen sist och mycket vatten har runnit under mmånga broar. Sen dess har jag hunnit bli fadder till gulle-vilgot, friat till min lilla älskling, köpa ringar och bestämt oss för var vi ska gifta oss.
Dessutom har jag fått ett fantastiskt jobb som personlig assistent. Och massa jobb på äldreboenden. Galet roligt att få jobba med människor och att dessutom kunna gå till jobbet, göra sina timmar och åka hem igen utan att ha något mer ansvar.
ÄVEN!! JAG SKA GIFTA MIG!!! gulp
Det var länge sen sist och mycket vatten har runnit under mmånga broar. Sen dess har jag hunnit bli fadder till gulle-vilgot, friat till min lilla älskling, köpa ringar och bestämt oss för var vi ska gifta oss.
Dessutom har jag fått ett fantastiskt jobb som personlig assistent. Och massa jobb på äldreboenden. Galet roligt att få jobba med människor och att dessutom kunna gå till jobbet, göra sina timmar och åka hem igen utan att ha något mer ansvar.
ÄVEN!! JAG SKA GIFTA MIG!!! gulp
Hmm
Det var ett jäkla tjat om ridning och hästar här i denna bloggen. Ridningen hos Åsa gick jättebra och vad jätterolig, men jag har inte kommit tillbaka till ridningen som jag trodde. Det får ta den tid det tar.
Det var länge sen sist och mycket vatten har runnit under mmånga broar. Sen dess har jag hunnit bli fadder till gulle-vilgot, friat till min lilla älskling, köpa ringar och bestämt oss för var vi ska gifta oss.
Dessutom har jag fått ett fantastiskt jobb som personlig assistent. Och massa jobb på äldreboenden. Galet roligt att få jobba med människor och att dessutom kunna gå till jobbet, göra sina timmar och åka hem igen utan att ha något mer ansvar.
ÄVEN!! JAG SKA GIFTA MIG!!! gulp
Det var länge sen sist och mycket vatten har runnit under mmånga broar. Sen dess har jag hunnit bli fadder till gulle-vilgot, friat till min lilla älskling, köpa ringar och bestämt oss för var vi ska gifta oss.
Dessutom har jag fått ett fantastiskt jobb som personlig assistent. Och massa jobb på äldreboenden. Galet roligt att få jobba med människor och att dessutom kunna gå till jobbet, göra sina timmar och åka hem igen utan att ha något mer ansvar.
ÄVEN!! JAG SKA GIFTA MIG!!! gulp
Jag ska lära mig rida!
From nu ska jag rida en gång i veckan på en häst som inte är Stormy. Om jag då kan få tillbaka glädjen i ridningen och med hästarna så vore det underbart. Så jag kommer med andra ord att bli en frekvent gäst hos jan o åsa de närmaste veckorna /månaderna. Eller vad det nu kan ta innan jag är "tillbaka i sadeln igen". (Haha) Känns nervöst men bra.
Min duktiga älskling och hans stora stora häst
Din väntan är över min vän! :)
För nu tänker jag äntligen skriva ett blogginlägg!
Nu ser vi fram emot påsken som kommer att bli smått hysterisk, sen blir det vår! Längtar något fruktansvärt efter sommaren! Jag hittade två tussilagosar förra veckan, så oerhört vackra små vårsolar!
Nä, nu blir det middag!
Men vad ska jag skriva om då? Jo, jag ska berätta om katastrofen som inträffade för några dagar sen när den lilla jack russeln Zäta nästan blev strypt. Han satt fast i ett snöre i stallet och så var det en häst som skulle gå ut, och klev över hans snöre. Då flyttade den lilla parveln på sig så att snöret hamnade på hästens ben, varpå den förbannat korkade kusen fick totalspel. Hunden slungades med - flög typ 10 meter och landade utenför stallet. När jag kom fram till honom så var det första han gjorde att bita mig i tummen - aj! Men jag skulle nog också bitas om jag var så skräckslagen som han var... Tvivlar på att han ens kommer ihåg det nu. I alla fall, så sitter jag på knä vid hunden och känner igenom den om han typ brutit några ben eller så, och inser efter alldeles för lång tid att repet han har om halsen är inbäddat i halsen på honom och han håller på att kvävas... Var man panikslagen innan så vart det ju dubbel panik nu, och medan jag fipplar med knuten så skriker jag åt praktikanten (som låg i en vattenpöl och sprattlade...) att hämta en kniv att skära av repet med. Efter vad som kändes som ungefär tre evigheter och när hunden dött typ tre gånger så gick snöret äntligen upp och han kunde både andas, stå och gå. Däremot var han fruktansvärt rädd och trött och ville helst bara förvinna.
När klockan blev sju på kvällen kom vi efter upprepade kontakter med veterinär fram till att det var bäst att komma in till djursjukhuset. Så blev det röntgen, värmeplatta, dropp, chocklösande och annat jox. Hade ingen aning om att en hund kan ha en chock i fyra timmar... Inga inre blödningar tack och lov och när husse och matte var tillbaka med hunden dagen efter kunde de konstatera att det inte ver något fel på honom alls. Det husse var mest förvånad över var att "han går ju fot", "han sitter ju på kommando!" och "han skäller och morrar inte på barnvagnar längre"... Det får nog ta det som en komplimang - två veckors tukthus så blev han snäll :p
Nu ser vi fram emot påsken som kommer att bli smått hysterisk, sen blir det vår! Längtar något fruktansvärt efter sommaren! Jag hittade två tussilagosar förra veckan, så oerhört vackra små vårsolar!
Nä, nu blir det middag!
Några bilder hemifrån :-)
Bästa stället i huset - under luftvärmepumpen :p
Köket - ser lite annorlunda ut nu för tiden...
Tomteskaran :-)
Vatten!
Tänk vad lycklig man kan bli över att spola i toaletten och tvätta händerna i handfatet! Eddie är en bra gubbe han!
Satan vad kallt!!
22 mionus när man åker hemifrån, 26 på jobbet. 22 under dagen och 25 när man åker hem. 29 på vissa ställen. Nu sist jag tittade på termometern stod det 28... Så fruktansvärt jävla kallt! och så länge i sträck. Global uppvärming? Yeah right...
Idag på jobbet hade jag ett par tunna strumpor, ett par ullstrumpor plus ett par stickade sockor. Över detta pappas skoterstövlar i strl typ 45. På benen långkalsonger, mjukisbyxor, täckbyxor och överkroppen underställströja, microfleece, fleecetröja. Två halsdukar. Och över allt detta en skoteroverall... Och så ullmössa och hestrahandskar. Snacka vom michelingubbe, det är ett under att man kan röra sig!
Idag på jobbet hade jag ett par tunna strumpor, ett par ullstrumpor plus ett par stickade sockor. Över detta pappas skoterstövlar i strl typ 45. På benen långkalsonger, mjukisbyxor, täckbyxor och överkroppen underställströja, microfleece, fleecetröja. Två halsdukar. Och över allt detta en skoteroverall... Och så ullmössa och hestrahandskar. Snacka vom michelingubbe, det är ett under att man kan röra sig!
Godnatt!
Ilska...
... är mycket bättre än ångest! Hela förra vintern tillbringade jag i ett moln av ångest, och jag fänker fan inte ha det så igen! Därför blir jag nu för tiden förbannad de gånger jag skulle blivit ledsen förra året. Det är riktigt roligt! Första dagen på jobbet - typ två dagar innan julafton - så skällde jag ut både chefen och ett gäng andra som jobbar där uppe - och äntligen började det hända saker! Så nu vet jag hur dom ska tas, gubbtjyvarna :p
Gott nytt år - hoppas det blir varmt!
Det känns faktiskt riktigt roligt att vara igång med säsongen igen, och i år hoppas jag på massa partaj, nu när jag är lite mer normal i huvet och faktiskt kan umgås med folk igen :) Synd bara att inte Emelie är uppe igen utan gömmer sig i sälen...! Med bara fyra hästar blir det mycket lugnare och trevligare att vara ute och rida - med tre pers som inte vet vad som är bak och fram på en kuse istället för fyra fem... Dessutom har jag två alldeles otroligt trevliga körhästar så att köra släde känns mycket lugnare i år än förra året.
Sen är tanken på att bo hos Tessi ett tag väldigt lockande! Tänk att få komma ifrån den här iskalla delen av världen och bo i sthlm! Fast samtidigt känns det lite nervöst att bo i en lägenhet alla fyra - jag, Tessi, Jessi (katt) och Oliwer (35 kg hund....). Man kanske får spel och slänger ut varann genom fönstret :p
Gott nytt år - hoppas det blir varmt!
Nu är det slut.
Det är slut. Det har varit ganska dåligt länge men jag har verkligen försökt klamra mig fast i det trygga och invanda. Jag vet ju att det har varit fantastiskt, kan det inte bli så igen? Det verkar inte så. Så nu måste jag inse att allt har ett slut.
I 10 år - nästan halva livet - har jag och hästar haft ett nära förhållande men nu är det till stora delar över. När till och med Janne säger att det inte fungerar så måste det vara så.
Fan vad jag har gråtit och haft ångest för att till slut våga inse det.
Hoppas ni har en bättre första advent än jag.
Höstmörker, brasa och en liten hund
Jag ska bekänna en sak som inte alls har med det att göra. Elsa har gått och blivit rädd för att rida. Jätterädd!
Provade att rida ut idag men varje gång hästen kikar på nånting så blir jag alldeles livrädd och drar i tyglarna och fjantar mig. Tragiskt. Insåg att det var för tidigt att rida ut själv på just den kusen, vände och red en stund på ridplan istället, mycket bättre.. Pratade med Åsa igår och insåg att det skulle se jätteroligt ut med ett gäng livrädda nybörjare på turridning med en ännu räddare ledare XD. Åsa tyckte inte det var lika roligt. "Skratta du" sa hon...
Roligare saker; mitt hus!! Jag älskar mitt fantastiska kök! Det har gått så långt att jag till och med lagar mat ibland! Det trodde man aldrig :p Jag är så fånigt förälskad i köket att jag kan vrida ner ljuset och ställa mig och bara glo.. Länge :) Eller sätta mig på trägolvet - som jag tycker jättemycket om fast pappa (och säkert fler med honom) tycker det ser skabbigt ut. Det ska se lite knasigt ut! :) Och dessutom är Känslan det viktigaste. Mjukt, varmt, levande.
Nu ska jag äta ugnspankaka med en man som är som golvet, mjuk, varm och levande. Fast han är sötare än golvet! Höhö
Målning, tapetsering och vin
Huset håller på att bli ett helt annat hus! Pappa och Jonny fixar vitt fint tak och jag och mamma har tapetserat i vardagsrummet och målat hela hallen, plus lite till :)
Jaha, var det det här som kallades livet?
Varför hålla på med det här självutplånandet som kallas livet när man lika gärna kan köra bilen åt helvete och göra slut på skiten lite snabbt? Sluta kommer det ju ändå att göra. Nån gång.
Cykel-ont, tok-hund och icke-häst...
Jag cyklade omkull igår. Trodde det bara var (mindre!) barn som gjorde sånt.... Det var den stackars Cap som skulle bajsa... Komiskt.
Jag var på väg hem för att prata med den lilla hästen. När jag väl hade cyklat resten av vägen (typ hela vägen) med javulskt ont i knät så började det regna. Wei! På med regnrock och ut. Jag höll på i 45 minuter och lyckades fortfarande inte fånga hamburgaren. Sen kom pappa och hämtade honom. Då tog jag över honom. Sen tappade jag honom och pappa fångade honom igen. Jävligt bra för självförtroendet, särskillt om man har tänkt träna hästar i livet. HA! Det blir GOLF för mig resten av livet. Punkt.
Jonnys föräldrar är mysiga. Och deras hund är rolig. Det har varit kul att ha dem boende här, men det var nog tur att de inte tog med sig katterna :)
"Nu har jag smakat på kottarna, pinnarna, ...
... gräset och rabarberna. Jag är Helt Slut! Så vad gör man? Jo, man sover! Åh, det är det bästa som finns!"
Så tror jag att den lilla parveln som har invaderat våra liv tänker idag. Vi hämtade honom i går kväll och han visar upp en mycket trevlig sida av sig själv, sova och kramas verkar vara blande det bästa han vet :) Oliwer är hårbollens namn (Rosa Torpets Oliwer om man ska vara exakt) och han kommer från Orrviken, ganska lagom avstånd att hämta hund! Han har redan blivit vän med Cap, Busan och Tara (Busan är mindre än han...) och allt verkar gå som det ska. De stora hundarna är lite hårdhänta av sig men man får hålla dom under uppsikt :)
Annat som hänt sen sist är att vi spenderade tio dagar i portugal, det har varit alldeles fantastiskt skönt! Jag började på en blogg i Mourão som jag tängte lägga upp här men jag tror att den är ganska ointressant... Det är mest får, getter, hästar och kor i den :) Om man ska samanfatta det hela så var vi i Mourão fredag till torsdag och i Lissabon torsdag till måndag morgon då det var dags att åka hem. I Mourão var vi ute och cyklade en massa, det är ett väldigt bra sätt att komma nära det landskap man åker igenom! Plötsligt en kväll måde jag ganska dåligt, jag hade bränt mig ganska ordentligt på ryggen och hade nog inte druckit så mycket. Under natten hade jag världens frossa och dagen efter hade jag en värre huvudvärk än jag nånsin haft förut. Konstigt! Dagen efter var allt toppen igen, men så gick vi på oceanariet i Lissabon (grymt roligt!) och dagen efter var det dags igen, frossa och 38.9 graders feber. Mysko! Jag missade en hel dag i Lissabon, jag hade verkligen velat vandra runt i de små gränderna i den gamla delen av stan! Men men, det är sånt som händer, jag hann med en massa annat skoj, och det viktigaste var att vi gjorde precis som vi själva ville och att man inte behövde tänka på något annat än det som är där och då.
Massa bilder har vi i alla fall tagit, det blir roligt att titta på i vinter när det är kallt och jävligt! :)
Puss
En lang resa
Klockan var 03.45 i morse nar klockan ringde och nu ar hon 23.00 lokal tid. Var vi i Sverige hade hon varit tolv sa det ar val inte sa konstigt att man ar trott... Konstigt att det tar nastan samma tid att ta sig mellan Ostersund och Arlanda som mellan Arlanda och Lissabon :) Vi har atit en valdigt god kycklingsoppa med gott brod till, pratat en massa strunt och hunnit halsa pa Anas aldsta och yngsta (kan inte du ata middag hos mig idag? :))
I morgon bar det av till Mourao men vi har nastan en hel dag pa oss att vandra omkring har i Paco de Arcos och runt om sa det blir nog en cykeltur langs stranden :)
Nu blir det sovdags!
Puss
Förresten!
Jag kom på en sak till i helgen när vi åkte till Hagby och hälsade på Anders och Agneta (Anders pratade avel och Agneta pratade släktingar :) Allt som vanligt där alltså.)
Jag måste bosätta mig i Sörmland.
Någon gång.
Det bara är så.
Semester! :)
I morgon klockan 06.00 (!) sitter jag på ett tåg som ska ta mig (oss) till Arlanda. Där ska vi fika och mysa runt - arlanda är ett härligt ställe! :) Sen bär det av till Lissabon. Igen. Det känns som att man har varit där många gånger den senaste tiden - inte så konstigt kanske med tanke på att det var typ 10 år sen som jag var där innan den första gången av dessa tre på ganska kort tid.
Idag hade jag säsongens första lektion med Camilla och Millie - underbart att komma igång igen! Hoppas att det blir i alla fall någon mer än hon som vill rida i sommar! Mer händelser idag är att vi håller på (som vanligt!) i "skogen", flyttar grenar och har oss, jag känner mig som en riktig timmerkvinna! :) Sen kommer Syster och Kajsa och äter middag ikväll, det blir mysigt!
Helgen i Trosa och Spånga var verkligen toppen, skönt att ha så mycket tid med bara syster, vi babblade konstant på vägen ner. Vägen upp var lite tystare, jag vet inte om vi var trötta eller något. Jag kom på en sak i helgen. Revolutionerande för mig, men kanske självklart för andra. Man ska göra saker för att detr är roligt. Framför alt ska man rida för att det är roligt, inte för att man måste! Då kan man lika gärna strunta i det. I alla fall när hästen är en fritidssysselsättning. Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta. Känns som en väldigt bra insikt
Trosa är en helt undrebar liten stad, där kan man traska runt i flera timmar och bara kika på husen :) Dessutom har jag världens bästa farmor och farfar, allt är så kravlöst när man är hos dom, det är en fristad utan dess like! Hos kussarna i Spånga är det som en tornado som aldrig slutar blåsa men det är jätteroligt det med och jag kände mig alldeles ledsen när dom åkte hem till sin mamma igen efter att ha ätit middag med oss hos Erik och Achan. Vega är förresten en guldhund! :) Hon var alldeles underbart snäll med Nala, som inte var riktigt lika vänlig mot Vega - höjdpunkten var helt klart när hon stoppade in ett finger i röven på henne. Stackars Vega blev minst sagt paff XD
Nej mina vänner, nu är det dags att gå och packa!
Puss
Timmerkörning i trädgården...
"Det här var den bästa dagen på hela året" sa Jonny i lördags och jag är beredd att hålla med. Vi hade lagom lång sovmorgon, gick upp och åt frukost (nybakade scones och kaffe) ute på altanen - det var så varmt att man nästan blev svettig bara av att sitta där :) Sen fick Jonny myror i brallorna och gick ut i våran lilla "skog" (hälften av tomten var skog, nu är det kalhygge...) och började kvista en massa granar. När jag sen kom ut i skogen hade han rensat bort riset så att det blev som en liten väg i skogen och han talade om för mig hur vi skulle köra med Nova. Jag fattade ingenting men nickade och log, och så åkte vi hem till Hara och hämtade hästen. Tillbaks igen med häst och sele och allt och sen var det bara att sätta igång. Nova har inte blivit körd med timmerdoningen sen förra vintern så hon var lite nipprig i början men efter en stund lugnade hon ner sig. Det är liksom inte mycket annat att göra när man har en massa träd på släp... :) Det var ta mig tusan det häftigaste jag har sett, kraften i hästen och samarbetet mellan människa och häst är helt facinerande.
En gång så skulle jag köra, det var ett väldigt tungt lass och Nova grävde ner hovarna i gräsmattan och tog sats. Jonny hojtade där bakom var jag skulle styra någonstans men jag lyckades ädå komma för långt fram för att kunna komma in mellan två högar med timmer. Nu skulle hästen vara tvungen att göra en nittiograderssväng med lasset efter sig, vilket kräver en jävulsk ansträngnig. Jonny gick fram till hästen, pratade lite med den och fick henne att svänga så att hon stod rätt, sen smackade han bara och Nova högg i igen med det där förbaskade lasset, vi sköt dessutom ett antal stockar framför timmerdoningen. Bilden av Jonny som slänger sig om halsen på Nova när hon (dom) hade löst det hela hoppas jag att jag aldrig kommer glömma!
Nu ligger det en fin liten hög av timmer som väntar på att bli hämtat av Primaskog någon gång i veckan.
(Är det någon som är intresserad av att köpa en resevdelsbil så finns det här... :))
Mer roliga saker som hände i helgen var att Spot känns hur bra som helst och att det börjar växa massor med blommor på tomten :) Dessutom har vi suttit ute och ätit middag (utan att frysa ihjäl!).
Vårpuss!
Schema och reklamlapp
Jisses vad produktiv jag kände mig idag då, kan säkert bero på den oerhört sköna dagen jag hade igår. Degade jättelänge, pratade med Tessi och kom fram till att vi skulle ses sista april, snabbvisit men ändå! :) (Och vet ni vad? Jag har målat mina naglar! Då har man lite att göra! :)) Sen tog jag med mig lunch till syrran och satt där till kvällen, åkte hem när Jonny kom hem och åt middag med Hasse och Irre, väldigt trevlig dag!
I morse kände jag mig alltså pigg som en tok och började fundera på en massa saker, till exempel hur jag ska göra för att inte bli galen av att inte ha några rutiner. Har jag inte det så blir inget gjort, trots att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Så nu har jag tillverkat ett schema som jag kommer att följa slaviskt. Jag har två arbetstider att välja mellan. Antingen börjar jag 10 och slutar 16 eller så börjar jag 11.30 och slutar 18. Punkt slut.
Dessutom har jag skrivit en liten reklamlapp, vill så gärna att min lilla lektionsverksamhet ska börja rulla!
Intresseklubben antecknar.... Puss!
Slut på säsongen...
Känns lite konstigt att kunna göra som man vill med sin tid, särskillt som sista veckan blev så hysterisk. Men nu är alla kusarna hemma och kommer nog snart få gå på bete så det blir bra för dom små (?) liven.
Det känns som att man skulle vilja sammanfatta vintern lite, knyta ihop påsen så att säga. December var hektisk, jag visste inte om jag skulle få behålla jobbet för det första, och när jag väl fick vara kvar så blev det hysteriskt med jobb (tomtekörning på julafton - mysga grejor! :)). Dessutom var det en väldig massa släkt och vänner hemma också som betedde sg mer eller mindre märkligt. Bästa vännen hånglade med nån grabb, jag blev fly förbannad och vi pratade inte med varann på ett bra tag. Som tur var slutade det bra även om jag undrade hur det skulle gå. Sen blev det nyår och farbror med familj kom på besök. På tolvslaget (vältajmat!) började de hälla skumpa över varann och slogs och hade sig. Självklart blev det katastrof, alla grät och skrek och mitt i alltihop stod ettochetthalvtåringen och undrade vad alla höll på med... Den natten slutade klockan 4 efter ett långt psykologsamtal (jag var den så kallade psykologen - skulle väl egentligen behövt en själv...) i Jonnys säng i Bydalen. Tack och lov att han finns!
Så var äntligen december över och med den månaden alla bekymmer - trodde jag... Det var då det började kan man säga. Det började lite försiktigt med lite "pirr" i magen när man åkte till jobbet och en känsla av trötthet fast man egentligen borde varit trött. Pirret ökade sakta men säkert och jag började känna igen det som ångest. UPM - Ungdimspsykriatiska mottagningen - kontaktades men när dom hade tid kändes det bra igen så jag sa att "ge min tid till någon som behöver den bättre". Bara någon dag senare låg jag på golvet i badrummet och hyperventilerade och var komplett okontaktbar. Stackars Jonny gjorde sitt bästa för att få mig att överleva... :) När jag berättade om den lilla incidenten ringde mamma till UPM istället och jag fick en til hos psykolog Niklas Säfstrom ngt mer än en vecka senare. Oj då, det var visst inte så bra ställt i huvvet som jag trodde... Så har säsongen fortsatt, ångest/oro de flesta morgnar, inte så många fler hysteriska panikattacker men jag har lyckats med konsten att banka till Jonny ordentligt i alla fall en gång... Men för kanske en månad sen så började livet kännas oerhört mycket lättare igen, världen började återfå sina färger och jag var inte rädd för att träffa människor längre. Stackars skidlärargänget måste ha trott att jag tyckte jätteilla om dem, dom har försökt gång på gång att bjuda med mig på middagar och annat trevligt men jag har inte varit så social av mig... Tragiskt när man har så trevliga och mysiga människor som faktiskt vill umgås med en :)
Om man slutar fokusera på hur jag har mått så har säsongen varit bra, massor med trevliga gäster, många som kom tillbaka sen förra året vilket var extra roligt. Hästarna har mestadels betett sig som de ska, på slutet blv dom lite sura över att dom behövde jobba så förbaskat men så länge det var lagom med jobb har de varit väldigt bra. Bara en person har åkt i backen och det var djupsnö så det gjorde inget :p
Nej, nu tycker jag att vi blickar framåt istället, sommaren håller på att sudda bort all den förbannade lappgrädden, tack och lov! Gräset (mest mossa...) börjar komma fram på tomten, jag har världens bästa man att dela huset och sommaren med. Vi ska till Portugal snart och bara sola oss, sen kommer det en liten liten hund som kommer att bli en viktig del i våran lilla familj. Nu börjar livet igen!
Hoppas alla mår lika bra som jag :) Puss!
