Din väntan är över min vän! :)
För nu tänker jag äntligen skriva ett blogginlägg!
Nu ser vi fram emot påsken som kommer att bli smått hysterisk, sen blir det vår! Längtar något fruktansvärt efter sommaren! Jag hittade två tussilagosar förra veckan, så oerhört vackra små vårsolar!
Nä, nu blir det middag!
Men vad ska jag skriva om då? Jo, jag ska berätta om katastrofen som inträffade för några dagar sen när den lilla jack russeln Zäta nästan blev strypt. Han satt fast i ett snöre i stallet och så var det en häst som skulle gå ut, och klev över hans snöre. Då flyttade den lilla parveln på sig så att snöret hamnade på hästens ben, varpå den förbannat korkade kusen fick totalspel. Hunden slungades med - flög typ 10 meter och landade utenför stallet. När jag kom fram till honom så var det första han gjorde att bita mig i tummen - aj! Men jag skulle nog också bitas om jag var så skräckslagen som han var... Tvivlar på att han ens kommer ihåg det nu. I alla fall, så sitter jag på knä vid hunden och känner igenom den om han typ brutit några ben eller så, och inser efter alldeles för lång tid att repet han har om halsen är inbäddat i halsen på honom och han håller på att kvävas... Var man panikslagen innan så vart det ju dubbel panik nu, och medan jag fipplar med knuten så skriker jag åt praktikanten (som låg i en vattenpöl och sprattlade...) att hämta en kniv att skära av repet med. Efter vad som kändes som ungefär tre evigheter och när hunden dött typ tre gånger så gick snöret äntligen upp och han kunde både andas, stå och gå. Däremot var han fruktansvärt rädd och trött och ville helst bara förvinna.
När klockan blev sju på kvällen kom vi efter upprepade kontakter med veterinär fram till att det var bäst att komma in till djursjukhuset. Så blev det röntgen, värmeplatta, dropp, chocklösande och annat jox. Hade ingen aning om att en hund kan ha en chock i fyra timmar... Inga inre blödningar tack och lov och när husse och matte var tillbaka med hunden dagen efter kunde de konstatera att det inte ver något fel på honom alls. Det husse var mest förvånad över var att "han går ju fot", "han sitter ju på kommando!" och "han skäller och morrar inte på barnvagnar längre"... Det får nog ta det som en komplimang - två veckors tukthus så blev han snäll :p
Nu ser vi fram emot påsken som kommer att bli smått hysterisk, sen blir det vår! Längtar något fruktansvärt efter sommaren! Jag hittade två tussilagosar förra veckan, så oerhört vackra små vårsolar!
Nä, nu blir det middag!
Kommentarer
Postat av: Torbjörn
Haleleluja, haleleljua, haleee-haleleluja!!! :)
Hon kan skriva, hon existerar, hon LEVER :D
Kanske man skriver ett brev i påsk till lilla fröken, nu när jag vet att fröken finns att skriva till ;)
KRAAAAAAAAAM!!!!
Trackback
