Timmerkörning i trädgården...
"Det här var den bästa dagen på hela året" sa Jonny i lördags och jag är beredd att hålla med. Vi hade lagom lång sovmorgon, gick upp och åt frukost (nybakade scones och kaffe) ute på altanen - det var så varmt att man nästan blev svettig bara av att sitta där :) Sen fick Jonny myror i brallorna och gick ut i våran lilla "skog" (hälften av tomten var skog, nu är det kalhygge...) och började kvista en massa granar. När jag sen kom ut i skogen hade han rensat bort riset så att det blev som en liten väg i skogen och han talade om för mig hur vi skulle köra med Nova. Jag fattade ingenting men nickade och log, och så åkte vi hem till Hara och hämtade hästen. Tillbaks igen med häst och sele och allt och sen var det bara att sätta igång. Nova har inte blivit körd med timmerdoningen sen förra vintern så hon var lite nipprig i början men efter en stund lugnade hon ner sig. Det är liksom inte mycket annat att göra när man har en massa träd på släp... :) Det var ta mig tusan det häftigaste jag har sett, kraften i hästen och samarbetet mellan människa och häst är helt facinerande.
En gång så skulle jag köra, det var ett väldigt tungt lass och Nova grävde ner hovarna i gräsmattan och tog sats. Jonny hojtade där bakom var jag skulle styra någonstans men jag lyckades ädå komma för långt fram för att kunna komma in mellan två högar med timmer. Nu skulle hästen vara tvungen att göra en nittiograderssväng med lasset efter sig, vilket kräver en jävulsk ansträngnig. Jonny gick fram till hästen, pratade lite med den och fick henne att svänga så att hon stod rätt, sen smackade han bara och Nova högg i igen med det där förbaskade lasset, vi sköt dessutom ett antal stockar framför timmerdoningen. Bilden av Jonny som slänger sig om halsen på Nova när hon (dom) hade löst det hela hoppas jag att jag aldrig kommer glömma!
Nu ligger det en fin liten hög av timmer som väntar på att bli hämtat av Primaskog någon gång i veckan.
(Är det någon som är intresserad av att köpa en resevdelsbil så finns det här... :))
Mer roliga saker som hände i helgen var att Spot känns hur bra som helst och att det börjar växa massor med blommor på tomten :) Dessutom har vi suttit ute och ätit middag (utan att frysa ihjäl!).
Vårpuss!
Schema och reklamlapp
Jisses vad produktiv jag kände mig idag då, kan säkert bero på den oerhört sköna dagen jag hade igår. Degade jättelänge, pratade med Tessi och kom fram till att vi skulle ses sista april, snabbvisit men ändå! :) (Och vet ni vad? Jag har målat mina naglar! Då har man lite att göra! :)) Sen tog jag med mig lunch till syrran och satt där till kvällen, åkte hem när Jonny kom hem och åt middag med Hasse och Irre, väldigt trevlig dag!
I morse kände jag mig alltså pigg som en tok och började fundera på en massa saker, till exempel hur jag ska göra för att inte bli galen av att inte ha några rutiner. Har jag inte det så blir inget gjort, trots att jag faktiskt har ett jobb att sköta. Så nu har jag tillverkat ett schema som jag kommer att följa slaviskt. Jag har två arbetstider att välja mellan. Antingen börjar jag 10 och slutar 16 eller så börjar jag 11.30 och slutar 18. Punkt slut.
Dessutom har jag skrivit en liten reklamlapp, vill så gärna att min lilla lektionsverksamhet ska börja rulla!
Intresseklubben antecknar.... Puss!
Slut på säsongen...
Känns lite konstigt att kunna göra som man vill med sin tid, särskillt som sista veckan blev så hysterisk. Men nu är alla kusarna hemma och kommer nog snart få gå på bete så det blir bra för dom små (?) liven.
Det känns som att man skulle vilja sammanfatta vintern lite, knyta ihop påsen så att säga. December var hektisk, jag visste inte om jag skulle få behålla jobbet för det första, och när jag väl fick vara kvar så blev det hysteriskt med jobb (tomtekörning på julafton - mysga grejor! :)). Dessutom var det en väldig massa släkt och vänner hemma också som betedde sg mer eller mindre märkligt. Bästa vännen hånglade med nån grabb, jag blev fly förbannad och vi pratade inte med varann på ett bra tag. Som tur var slutade det bra även om jag undrade hur det skulle gå. Sen blev det nyår och farbror med familj kom på besök. På tolvslaget (vältajmat!) började de hälla skumpa över varann och slogs och hade sig. Självklart blev det katastrof, alla grät och skrek och mitt i alltihop stod ettochetthalvtåringen och undrade vad alla höll på med... Den natten slutade klockan 4 efter ett långt psykologsamtal (jag var den så kallade psykologen - skulle väl egentligen behövt en själv...) i Jonnys säng i Bydalen. Tack och lov att han finns!
Så var äntligen december över och med den månaden alla bekymmer - trodde jag... Det var då det började kan man säga. Det började lite försiktigt med lite "pirr" i magen när man åkte till jobbet och en känsla av trötthet fast man egentligen borde varit trött. Pirret ökade sakta men säkert och jag började känna igen det som ångest. UPM - Ungdimspsykriatiska mottagningen - kontaktades men när dom hade tid kändes det bra igen så jag sa att "ge min tid till någon som behöver den bättre". Bara någon dag senare låg jag på golvet i badrummet och hyperventilerade och var komplett okontaktbar. Stackars Jonny gjorde sitt bästa för att få mig att överleva... :) När jag berättade om den lilla incidenten ringde mamma till UPM istället och jag fick en til hos psykolog Niklas Säfstrom ngt mer än en vecka senare. Oj då, det var visst inte så bra ställt i huvvet som jag trodde... Så har säsongen fortsatt, ångest/oro de flesta morgnar, inte så många fler hysteriska panikattacker men jag har lyckats med konsten att banka till Jonny ordentligt i alla fall en gång... Men för kanske en månad sen så började livet kännas oerhört mycket lättare igen, världen började återfå sina färger och jag var inte rädd för att träffa människor längre. Stackars skidlärargänget måste ha trott att jag tyckte jätteilla om dem, dom har försökt gång på gång att bjuda med mig på middagar och annat trevligt men jag har inte varit så social av mig... Tragiskt när man har så trevliga och mysiga människor som faktiskt vill umgås med en :)
Om man slutar fokusera på hur jag har mått så har säsongen varit bra, massor med trevliga gäster, många som kom tillbaka sen förra året vilket var extra roligt. Hästarna har mestadels betett sig som de ska, på slutet blv dom lite sura över att dom behövde jobba så förbaskat men så länge det var lagom med jobb har de varit väldigt bra. Bara en person har åkt i backen och det var djupsnö så det gjorde inget :p
Nej, nu tycker jag att vi blickar framåt istället, sommaren håller på att sudda bort all den förbannade lappgrädden, tack och lov! Gräset (mest mossa...) börjar komma fram på tomten, jag har världens bästa man att dela huset och sommaren med. Vi ska till Portugal snart och bara sola oss, sen kommer det en liten liten hund som kommer att bli en viktig del i våran lilla familj. Nu börjar livet igen!
Hoppas alla mår lika bra som jag :) Puss!
